önrun

I torsdags klev vi på tre lediga dagar och vilka dagar vi fick. Vi åkte till Önrun på torsdagkväll, ett litet fjäll som ligger vid Åkersjön. Är inte så bekant med dessa trakter, så därför var det lite extra spännande att åka dit. Vi ville hinna tälta något med lilla fröken innan hösten är slut och då det inte finns möjlighet att tälta ute på fjället lånade vi ett stort tält av min kollega som vi ställde upp så långt upp vi kom på fjället. Och den utsikten var vacker. Det första som mötte oss när vi kom upp var en nyfiken älg.
Lilla fröken sov på vägen upp och var frusen när hon vaknade, så hon fick sitta med sovsäcken medan vi började förbereda för middag och uppsättning av tält. Sedan var det full fart och vi hade en förväntansfull liten tjej som ivrigt skulle bädda i tältet. Och kvällsutsikten har ni här nedan, ett magiskt lugn som jag längtat efter. 
Vi vaknade tidigt på fredagmorgon och efter frukost var det en ivrig tjej som skulle ut och plocka blåbär medan vi städade ihop frukosten. Vi fikade på en trädstam och åt lunch uppe på fjället. En röra av färsk pasta, skinka, avokado och tomat. 
Vi kunde gotta oss med blåbär, lingon och kantareller under dagen. Promenera runt och njuta av dagen. Det här fjället är mycket bra om man vill gå med lite mindre barn, då man nästan direkt kommer upp på fjället och har en fin terräng för små fötter att gå på och med en makalöst vacker utsikt. 
 
Veckan startade med att gympan hade terminstart och det var efterlängtat av både stora och små. Redan i kväll frågade hon om det är gympa i morgon. Och så har hon sovit utan blöja, det gjorde sig själv lite då hon haft torr blöja i många nätter. Själv har jag 10 arbetsdagar kvar och 4 veckor kvar till beräknad ankomst av den lilla. Har inte lika ont i kroppen längre även om det såklart känns att det närmar sig. Den lilla i magen ligger fortfarande väldigt högt och rör på sig hela tiden. Som tur är fortfarande med huvudet åt rätt håll. Mitt blodvärde har sjunkit ytterligare så nu är det dubbelt upp av både järntabletter och blutsaft. Även blodtrycket hade sjunkit ytterligare, så det är kanske inte konstigt att jag blir snurrig lite då och då. Har så svårt att förstå att vi om en månad kommer vänta varje minut på att det ska sätta i gång (om det inte har gjort det). Vi är långt ifrån redo på hemmaplan då allt fortfarande är en röra, men det går framåt och jag tar det med ro. 
1 Sandra:

skriven

Det ser så härligt ut! Vilka dagar och fina minnen ni ger henne. Kärlek.

Kommentera här: