oemotståndlig
Den där helgen innan vardagen drar igång på riktigt med hela veckor i många veckor framöver åker vi och hälsar på några vänner. Och jag ut i snöstormen för att leta pinnar. Pinnar som ska få flytta in till värmen, till oss. Och så bestämmer sig den minsta att det är morgon redan klockan kvart över fyra på söndagsmorgonen. 
Vi tänder ljus nere i källaren vid det tillfälliga matbordet och de där tulpanerna, som jag inte skulle köpa en bukett av innan köket var klart, står där vita och fina, mannen tyckte jag behövde dem och han är finast han. Som hundra vita tulpaner ungefär.
När den stora fröken tassar upp bakar vi scones och kokar hallonmarmelad för att sedan äta en rejäl frukost med råggröt, ägg, juice, kaffe och de nybakta sconesen. Det är en riktig start på dagen.
Med en rejäl frukost i magen ger vi oss ut i snön, som faller ner i mängder och man kan knappt tro att det är sant. Det är alldeles underbart och världens puderväder. Nu vill vi inte ha tö på flera månader, bara ännu mera snö. 
Och när jag där vi halv fem tiden kom upp med världens gladaste bebis ser jag att sambon jobbat sent och satt upp en del vita tapeter och påbörjat med den fina eldblomman. Den är magiskt vacker.
Alla väggarna är efter spackling målade med vitt för att inget ska skina igenom tapeterna. En del väggar där elen är omdragen har det satts upp renoveringstapet och väggarna som ska ha kakel har fått gipsskivor. Farfar var här och hjälpte oss med att riva upp det gamla golvet i köket och vi börjar känna resultat. Det roliga kvar.