fyra månader

I torsdags blev hon fyra månader vår minsta fröken. Den där underbara lilla damen. Som är tio gånger kräsnare än sin storasyster, men som efter mycket stök med sömnen kommer till ro enkelt i sin korg på dagarna nu. Hon sover helst två korta stunder på förmiddagen för att sova en längre efter lunch. Och är vi inte i säng före klockan 19, så kan det enkelt bli skrikkalas fram till 22. Och så kom jag på det där med att testa flaska för att komma till ro på kvällen och det fungerar. Andra barn somnar gärna vid bröstet, inte vår lilla jordgubb. Vi har börjat smaka på gröt vid lunch och det var himla gott! I dag fick man till och med smaka riktigt moget päron, himla gott det också! Men jag som får panik över att tiden går så fort ville nästan plocka bort den där gröten, så att jag får njuta sött bebisbajs lite till. När storasyster är i närheten är hon lyckligast i hela världen och när någon pratar till henne skiner hon upp som en sol. Att ligga på skötbordet och prata kan man göra i flera timmar. Vänder sig till sidan om det är något spännande bredvid och vi tror inte att det är långt borta innan hon rullar över till mage. När hon sitter i famnen försöker hon greppa (läs riva ner) allt som står framför. Hon är en pärla, världens finaste lilla tjej och jag blir ännu en gång överrumplad över att ett litet barn kan framkalla så mycket känslor. 
Medan storasyster är på förskolan är hon min hjälpreda vid det mesta, här med att behandla golvet och mjukt och fint blev det att ligga på. 

oemotståndlig

Den där helgen innan vardagen drar igång på riktigt med hela veckor i många veckor framöver åker vi och hälsar på några vänner. Och jag ut i snöstormen för att leta pinnar. Pinnar som ska få flytta in till värmen, till oss. Och så bestämmer sig den minsta att det är morgon redan klockan kvart över fyra på söndagsmorgonen.
Vi tänder ljus nere i källaren vid det tillfälliga matbordet och de där tulpanerna, som jag inte skulle köpa en bukett av innan köket var klart, står där vita och fina, mannen tyckte jag behövde dem och han är finast han. Som hundra vita tulpaner ungefär. 
När den stora fröken tassar upp bakar vi scones och kokar hallonmarmelad för att sedan äta en rejäl frukost med råggröt, ägg, juice, kaffe och de nybakta sconesen. Det är en riktig start på dagen.
Med en rejäl frukost i magen ger vi oss ut i snön, som faller ner i mängder och man kan knappt tro att det är sant. Det är alldeles underbart och världens puderväder. Nu vill vi inte ha tö på flera månader, bara ännu mera snö. 
Och när jag där vi halv fem tiden kom upp med världens gladaste bebis ser jag att sambon jobbat sent och satt upp en del vita tapeter och påbörjat med den fina eldblomman. Den är magiskt vacker. 
Alla väggarna är efter spackling målade med vitt för att inget ska skina igenom tapeterna. En del väggar där elen är omdragen har det satts upp renoveringstapet och väggarna som ska ha kakel har fått gipsskivor. Farfar var här och hjälpte oss med att riva upp det gamla golvet i köket och vi börjar känna resultat. Det roliga kvar.    

på hemmaplan igen

Vi rymde ett dygn hem till tjejernas mormor. Där vi kunde njuta av lyxen att ha stora ytor och ett riktigt kök. Och inte bara det, ompyssling av mormor. Den stora fröken som inte alls är förtjust i motorfordon tog en tur i traktorn med mormor. Och så hann vi vara uppe alldeles för länge och så badade vi. Men allra mest njöt stora fröken av katten Majas sällskap. Maja som gjorde allt för att få plats i det lilla knät och fröken som myste allt vad det bara gick. Det hann knappt badas, för Maja kanske inte ville vara själv. Innan vi åkte hemåt åt vi gammelmormors goda mat. Så nu är vi här, hemma i röran och både i går och i dag har jag varit sliten av allt. Dessutom har den minsta inte velat sova några längre stunder senaste dygnet. Helst av allt skulle jag alltså denna söndag vilja krypa ner under täcket och sova resten av dagen.
 
Mannen i huset jobbade på riktigt mycket med köket och vardagsrummet medan vi vara borta och vi fick se stora resultat när vi kom hem på bara ett dygn. Det kändes glädjande, då det är mer arbete med ett kök än vad man tror när det är så mycket som vi har velat göra om.   
Den stora fick hjälpa pappan att måla väggarna i går,
då det målas med vitt innan eftersom vi ska ha vita tapeter på de flesta väggarna. 
Och så den stilige skitiga mannen med världens största tålamod.