oemotståndlig

Den där helgen innan vardagen drar igång på riktigt med hela veckor i många veckor framöver åker vi och hälsar på några vänner. Och jag ut i snöstormen för att leta pinnar. Pinnar som ska få flytta in till värmen, till oss. Och så bestämmer sig den minsta att det är morgon redan klockan kvart över fyra på söndagsmorgonen.
Vi tänder ljus nere i källaren vid det tillfälliga matbordet och de där tulpanerna, som jag inte skulle köpa en bukett av innan köket var klart, står där vita och fina, mannen tyckte jag behövde dem och han är finast han. Som hundra vita tulpaner ungefär. 
När den stora fröken tassar upp bakar vi scones och kokar hallonmarmelad för att sedan äta en rejäl frukost med råggröt, ägg, juice, kaffe och de nybakta sconesen. Det är en riktig start på dagen.
Med en rejäl frukost i magen ger vi oss ut i snön, som faller ner i mängder och man kan knappt tro att det är sant. Det är alldeles underbart och världens puderväder. Nu vill vi inte ha tö på flera månader, bara ännu mera snö. 
Och när jag där vi halv fem tiden kom upp med världens gladaste bebis ser jag att sambon jobbat sent och satt upp en del vita tapeter och påbörjat med den fina eldblomman. Den är magiskt vacker. 
Alla väggarna är efter spackling målade med vitt för att inget ska skina igenom tapeterna. En del väggar där elen är omdragen har det satts upp renoveringstapet och väggarna som ska ha kakel har fått gipsskivor. Farfar var här och hjälpte oss med att riva upp det gamla golvet i köket och vi börjar känna resultat. Det roliga kvar.    

en varm start på november

November har bjudit på en varm start, men i går snöade och regnade det med en hel del blåst. Nu börjar vi på riktigt längta efter minusgrader, så att vi kan få riktigt med snö som ligger kvar lagom till första advent. Vi hade en lördag med kusinmys hos min bror, lilla kusinen växer väldigt fort och i jämförelse med vår minsta fröken kändes hon väldigt stor.
 
Vi tände ljus på lillebrors grav innan vi åkte tillbaka till stan och helger som dessa saknar jag honom extra mycket. November var hans månad, hans födelsedag, men även månaden då vi förlorade honom. Det var människor i kyrkan som var inbjudna att minnas de som de har förlorat under det gångna året. Det gav mig kalla kårar i hela kroppen och jag lider med människorna som har haft en tungt år. För i fjol var det vi och när jag ser tillbaka var det där första året stundvis en dimma med sorg, förtvivlan, ilska och ibland undrade man hur man skulle ta sig ut och se ljuset. Men det går, allt blir klarare och den där ilskan och förtvivlan byts ut mot saknad och kärlek. 
I dag tänkte jag försöka släppa ner min sambo för arbete i gillestugan. Han är en arbetsmyra, så sätter jag inte stopp så skulle han jobba dygnet runt med huset. Bara positivt såklart! Och så tänkte jag sätta honom i arbete på att göra hyllor som jag sedan ska måla. Jag och den minsta tjejen ligger länge i sängen och drar oss på morgonen. När vi klev upp i dag prövade vi att laga något som fanns i Buffé. Stekte äpplen i kokosolja, skivade över banan, ringlade över honung och kryddade med malen kanel och mortlade kardemummakärnor. Sedan strösslades det över kokosflingor innan vi åt det med grekisk yoghurt. Gott för alla och nyttigt!