luciafirande

Senaste dagarna har jag varit (är) väldigt trött på all renovering. Det är så tråkigt när det är skräpigt och rörigt överallt och det känns som att vi aldrig kommer att bli färdiga. Mitt i allt står jag med två barn hela dagarna och knacklig sömn. Det är ingen annan jag kan skylla på att situationen är såhär, men förtillfället är det inga solskensdagar här i huset. Men bara jag får sätta ett kryss på badrummet så tror jag att det känns bättre. I går var det planerat jullunch och sedan lucia på förskolan. Hade tänkt hoppa över båda för att hämta andan lite, men den stora fröken påminnde mig att det var lucia på förskolan och då ville jag inte för något hoppa över lucia.
 
Och det var så fint! Först i tåget kom hon och en annan tjej med tända ljus i håret. Och barnsång, bara det är tårar-i-ögonen. Mitt hjärta fylldes på lite till. Hur mycket får det plats i hjärtat kan jag undra. Och så överraskades jag av att de hade lärt sig teckna till en del låtar. Barn kan verkligen lära sig allt. Att hon sedan fick kämpa med en krona som ville ramla ner såg lite charmigt ut för andra, men jag tyckte synd om henne.
 
I dag har de gjort klart badrummet förutom blandarna och småsaker som vi ska ordna. Det känns SÅ skönt. Vi kommer att sakna dem också, då vi är vana att ha dem här och de är trevliga mot både oss och barnen. Vi har målat, läst och skrivit. Den stora fröken är inne på att lära sig att skriva och det finns två ord som hon numera nästan skriver själv. Det är hennes eget namn och stora kusinen i Värmland.